Religion är något som väcker mycket starka åsikter och tankar hos folk.
Att disskutera religiösa frågor är oftast något man undviker med en person man inte känner så väl.
Jag tror att det har mycket med barndomen att göra om man tror på t.ex Gud eller inte.
Har religionen synnats i din barndom starkt så följer den eventuellt livet ut.
Inte i alla fall förstås.
När jag var lite läste mamma alltid Gud som haver åt mig.
Det var egentligen en av de bästa stunderna då mamma nattade mig och vi kunde disskutera dagens händelser för att sedan avsluta med kvällsbönen.
Vi har aldrig varit sådär riktigt lojala kyrkobesökare men just kvällsbönen har nog lästs.
Eftersom min moffa kommer från Karelen så var både min mamma och jag ortodoxa.
Inget jag fann konstigt förrän på trean i lågstadiet.
Det var en religions timme då vi hade om den ortodoxa religionen och läraren frågade om någon kände nån som var otrodox.
Jag sträkte modigt upp handen och sa : "Jag är ORTODOX".
Reaktionen jag fick av klasskompisarna var inte så positiv.
DU?? ORTODOX??
VITSI DU E KONSTIG!!
Det kanske inte riktigt var mobbning av värsta slag men jag fick nog höra och känna av det att jag var ortodox.
Jag som hade gillat religionstimmarna fick nu ångest över dem.
Överlag så är ju den evangelisk-lutherska tron väldigt lika som den ortodoxa.
Och jag hade ju alltid gått på samma timmar som de andra i skolan så jag visste egentligen mycket lite om den ortodoxa tron.
Det gick så långt att jag böt religion.
Tror det var på sjuan som jag bestämde mig för att nu vill jag inte vara UDDA längre utan som alla andra.
Jag fick gå på samma skriba som alla andra och kände mig helt enkelt normal.
Jag kan inte säga att jag ångrat att jag bytt religion men hade önskat att jag skulle fått mera kunskap om den ortodoxa religionen samt att lärarn inte skulle ha tillåtit de kommentarerna som jag fick.
Hur är det med tron idag då?
Ett väldigt obekvämt ämne att disskutera än idag.
Jag är fortfarande ingen lojal kyrkobesökare men jag läser faktist Gud som haver åt Alice.
Min tro är ganska 50-50.
Jag vill tro men ändå så är det så mycket som talar för evolutionsteorin.
Jag är dock starkt av den åsikten att religionstimmar bör finnas i skolan MEN att de borde vara lite mera på allmännare nivå.
Man kan inte tvinga någon till att tro på ett visst sätt.
OCH så måste man höra på föräldrarnas önskemål.
Janina skrev ett rätt så bra inlägg om det där med religion en gång men nu hittar jag tyvärr inte det.
MEN ja, HUR är det med ER?
Vågar ni säga om ni är troende eller icke troende?
Jag kan säga att jag är inte speciellt troende, jag tror helt enkelt på mig själv och de som bryr sig om mig. Det är du själv som stakar ut din väg och det är bara du själv som sätter gränserna till vad du kan åstadkomma. Men dock respekterar jag andras religioner så länge det inte drabbar mig negativt.
SvaraRaderaDet var mina tankar i alla fall.