Idag har vi stor sorg i huset.
Vår finaste fina kanin Lasse har idag fått sitt sista maskrosblad och hoppar nu på grönare ängar.
<3
Vi har länge sett hur han blivit sämre och sämre.
Urinbesvären har ökat och vi har försökt med antibiotika.
Jag har vägrat ge upp så länge jag sett livslusten i hans ögon
Så länge han springer efter mig och har sitt vanliga kurr-ljud ger jag inte UPP!
Idag måsta jag medge att jag inte sett livsluten på de senaste dagarna.
Han fanns här, men ändå inte.
Han åt, men han var inte sig själv.
När vi tog han till djurläkaren med Niko på dagen och hon sa att det inte riktigt fanns nån annan utväg än låta han somna, var jag lättad att hon gjorde beslutet för mig.
Hur kunde JAG göra ett beslut om att avliva vårt barn.
För det var precis det han var åt oss.
Han var ingen vanlig KANIN!
Det finns många som tänker att det är ju bara ett djur..
Men jag tror att alla ni som har djur och håller dem som familjemedelemmar förstår vad jag menar då jag säger att han inte bara var ETT djur.
Han har ett hjärta lika gott som vårt.
Trots att det känns tungt vet jag att vi gjorde rätt.
Saknaden är bara så fruktansvärt stor!
Bästa vänner <3
