-kroppen 6 månader efter förlossningen-

Imorgon har det gått jämt 6 månader, ett halft år sedan min kropp sattes ut för en enorm prestation.

Nämligen födde ut ett barn.

Hur mår den ida då?

Som ni säkert minns så var förlossningen inte så skön. Det är den knappast aldrig men detta var endå lite  väl extremt.

Vill ni läsa den så klicka HÄR.
Nu har det då gått ett halft år och tiden borde läka alla sår, men gör den det då?
Njaa kanske inte såna sår som jag fick.

Nu är det här igen ett sån härnt "äckligt" inlägg där inget förfinas!
Till saken, 

Jag kan fortfarande inte använda papper då jag gör numer 2.
Eller visst, men det gör fruktansvärt ont.
Allt är på något sätt så skört ännu.
Jag känner fortfarande av att stygnen inte smultit där inne och det är så irriterande.
Så länge jag inte torkar med papper så klarar jag mig,
Men att allti måsta ta till bidèn är inte så skoj!

Mina höft har blivit bredare.
Jag kommer ALDRIG att kunna gå i samma byxor jag gjorde innan graviditeten.
Här är det alltså inte fast i det hur smal jag än skulle bli eftersom man inte kan flytta på benstrukturen.
Samma gäller brösten eller bröstkorgen eller axlarna. Ja, jag vet inte riktigt vad allt som blivit större men vissa toppar är helt enkelt för små.

Sen är det ju dom där förbaskade graviditetskilona.

Före jag ble gravid vägde jag allt i mellan 52-54kg.
När jag var i vecka 40 vägde jag 74kg!
Jag gick alltså upp ca 22 kg.
Det är mycket!
Vad väger jag nudå?
Jo ca 60kg..
Så jag sitter ännu fast med ca 6 kg.
Visst, lite kanske har satt sig på brösten, som far bort då jag slutar amma, men 6 kg kan jag nog inte sätta på dom ändå.
Sen så vill jag nog inte åka ner till 52kg, men 55kg vore okej.
Så dit är jag påväg så småningom.

Magen ser rätt okej ut på morgnarna.
Men det som en gång töjt ut ti max har svårt att dra ihop sig.
Så fastän den ser bra ut på morgonen, så räcker det att jag äter lite mat så ser jag ut som om jag vore i 15 veckan gravid igen.

Men nej gravid är jag inte för igår kom DET DÄR tilbaka.

Nej vet ni, där satt jag igår med mina värkar och vred i mig burana och panadol.
Tusan också!
Nästan 1 år och 5 månader fick jag  vara utan DET!

Och fy vad skönt det varit!!

Så skulle jag göra något om!
NEJ!

Alice är det absolut BÄSTA som hänt mig!

Den största skatt en människa KAN få!
Ni vet ni som har barn vad jag talar om.
Skulle jag få välja mellan kejsarsnitt och föda nedrevägen såhär i efterhand skulle jag ändå ta nedre vägen.
Den känsla du har efter att du har klarat av att föda nedre vägen är helt otrolig

Du är liksom nästan SUPERWOMAN efter det.
"Jag klarar av allt liksom" känslan.

MEN!

Jag har gjort det en gång och nog med det, nästa kommer med snitt!

Så summa sumarum!

Kroppen kommer aldrig mera att bli likadan som den var före jag blev gravid, men det får jag lära mig leva med.
Nya byxor finns att köpa, bidèn funkar bra och man sparar papper, och jag får vell bara njuta av min kurviga kropp.

För jag har ju TAMMETUSAN  FÖTT VÄRLDENS UNDERBARASTE UNGE!!