Många av er är säkert som jag.
Ni planerar ert liv och hur det kommer att se ut imorgon, om en vecka ja till och med om 5 år.
Jag minns att jag planerade som mest då Alice ännu var i magen.
Då snurra hela tiden tankar som att när hon fötts ska vi gå massor med vagnpromenader. Vi ska gå på familjecafér, träffa andra mammor m.m.
Jag planera till och med i detalj vad jag skulle göra direkt då jag kommer från BB.
Men gick det så som jag planerat?
Nej.
Jag fick ett barn som ogillar långa tider i vagnen, hon vill upp i famnen och se världen högre ifrån.
En lång vagnpromenad blir det därför aldrig av.
Familjecaférna är på den tiden av dygnet som vi öppnar våra ögon och äter morgongröten.
Och visst man kan stiga tidigare upp, men efter en natt där man ammat 3-7 gånger så skippar man nog hellre familecafét och sover lite längre istället.
Jag hade alltid tänkt mig ett lugnt barn som vill ligga på mitt bröst, sitta stilla i min famn och ligga snällt på golve.
Alice har ända sedan liten HATAT att ligga stilla nånstans eller bara sitta i någons famn.
Det ska va fart på HELA tiden.
Hon utvecklas mycket snabbare än många andra, och på rådgivningen säger dom att hon gör saker som normalt ett barn på 8 månader börjar göra.
Man känner sig ju lite stolt, men det finns nog också en negativ sida med det hela.
Att hon försöker stå hela tiden på sina små ostadiga ben gör att hon ramlar och slår sig en hel del.
Hon tar i alla stolar, möbler ja till och med sittern och drar sig upp och stå.
Sen står hon där tills hon blir trött och börjar gråta och antingen faller ihop eller så hinner jag sätta ner henne igen.
Så hur stoppar man henne då?
Nä man kan ju inte göra det.
Man kan inte binda fast henne och säga att nu sitter du där, för hon förstår ju inte.
Så tro mig, hur jag än älskar att se henne utvecklas, så skulle det få gå lite långsammare ibland.
Lite mera som jag PLANERAT!
Så vart vill jag komma med allt detta?
Att planera är viktigt, jätteviktigt.
Det kan till och med funka ibland.
Morgondagens maträtt blir säkert som du planerat eller du får butiksbesöket gjort så snabbt som du planerat.
Men hur är det med "de stora sakerna"?
Ibland önskar jag att jag kunde leva mera för stunden och sluta planera.
För det går NÄSTAN aldrig som jag planerat!
Jag skulle köpa bostad, jobba fem år, söka mig till högre tjänst och se till att jag är rik innan jag fyller 30, bosätta mig, leva singelliv, skaffa en AUDI, bli gudmor till alla mina vänners barn för att jag aldrig skulle få egna, resa mycket, träna 5-6 ggr i veckan etc etc etc.
SvaraRaderaIdag har jag drömjobbet som stampar på ställe för att jag är hemma med ett BARN (härligt sådant dock som tur :) ), fattig som en kyrkråtta, jag har ingen aning om var vi kommer "slutligen" bosätta oss, jag är obeskrivligt KÄR i min pojkvän och skulle aldrig vilja leva singelliv igen, jag vill inte resa för trivs bäst hemma, kör med en Corolla och tränar genom att gå med vagnen till affären.
Planering är nog roligt, men manusförfattaren till mitt liv har nog inte riktigt samma vision som jag :)
Tack för din kommentar :)
RaderaTrots att det inte for som du planerat då låter ditt liv ganska härligt ändå :)
För vad gör man med pengar om man inte är lycklig. Jag tror ändå du nu med facit i handen hellre tagit det liv du nu har (inkluderande barn) än det du planerat då nångång :)
Jag har anpassat mig! Gillade ju mitt liv innan också så fanns nog bara en utväg: ett lycklig liv oberoende vilken väg jag går.
RaderaAllti bra att planera ibland, men de e kul att va spontan ibland. Va e det mest spontana du gjort? :)
SvaraRaderaDet är något som är en hemlis ännu :) men ni får nog veta det ännu!
RaderaJag håller helt med dej. Du skriver jättebra! -Lena
SvaraRaderaOj tack så mycket :)
RaderaBra skriver :)-Anna
SvaraRaderaTack Anna <3
RaderaLåter exakt som vår Molly. Full fart HELA TIDEN, aldrig velat ligga ner eller sitta still, och långt före alla jämnåriga i utveckligen! :) Men, som du säger, man kan inte stoppa. Bara titta på, och vara stolt inombords över sitt barn. För det är man ju! ;)
SvaraRaderaJA visst är man det :) Man önskar bara att de inte stöter sig för man kan ju inte se efter dem hela tiden :)
RaderaÅh jaa... Jag är, eller ska vi säga VAR, en jätteplanerare förr. Efter en tid blev jag less o då började det ena o det andra hända i mitt liv o jag insåg att jag måste sluta planera precis ALLT. Klart man måste planera o det är jätteviktigt men man måste ju kunna leva i nuet också! :) -Tinna
SvaraRaderaJa a, ditt liv ha nog ändra sååå mycket :D Ärligt talat hade jag aldrig trott detta om dig :D
RaderaDu har nog ändrat ditt liv mest av alla oss! Kram<3