- Nattskräck, tänder eller bara trots? -

Jag som hade trott att sömnlösa nätter var ett minne blott men ack så fel jag hade.

Vi har haft tre riktigt jobbiga nätter bakom oss.

Kvällen går helt fint.

Alice far snällt och sova där kring nie men sen efter två timmar sätter hon sig upp i sängen och börjar gny.

Vi lyfter henne mellan oss och sen börjar holabaloon!

Hon börjar sparka, skrika och slå.

Säger: mamma paja..

Sen då jag pajar säger hon: mamma inte paja..

Sådär håller hon på och tillika gallskriker hon.

Tar man henne i famnen sprettlar hon sig bort och samma gäller då Niko försöker trösta..

Inget är bra, hon skriker på mitt namn men vill ändå inte vara nära.

Hon är fullt vaken och svarar på frågor men sitautionen är helt kaotiskt.

Inatt steg vi upp och satt på full belysning och satte oss alla på soffan.

Där skrek hon ända tills hon somna ca 1-2 tiden.

Då hade hon skrikit i nästan 3 timmar.

Flyttade henne till sängen och sen sov hon en halv timme, tills det började igen.

Dock somnade hon typ efter en halv timme.

Jag har läst om nattskräck och javisst stämmer det in till en viss del.

Det avviker dock med tiden.

Det står att nattskräcks "anfallet" borde va över på ca 15 minuter medan detta tar flera timmar.

Jag gav Panadol åt henne inatt men inte verka det heller hjälpa.

Frågade om hon hade ont vilket hon sa att hon inte hade.

Idag hade det varit en normal dag hos dagtanten.

Alice hade varit på gott humör och ätit bra.

Men sen då vi kom hem blev hon helt rabiat igen.

Likadnat beteende som på natten kom fram och jag visste varken ut eller in vad jag skulle göra.

Tog henne till mina föräldrar som först också tänkte att det är trots.

Sen mittiallt började hon klaga på munnen.

Jag märkte tidigare att hon har hörntänder på kommande men har ändå svårt att tro att det är HELA orsaken till hennes "anfall".

Nu ger vi Panadol redan före hon far och sova för säkerhetsskull och hoppas på en lugn natt.

 

 Har ni erfarenheter om likadant beteende?

Bilden inte tagen inatt