Hejsan!
Vill börja med att tacka för all feedback ni gett på förra inlägget!
Håller med er helt! Vi finlandssvenskar är inte SÄMRE än de finskspråkiga och borde ha samma rätt att synnas i TV som dom!
Men till annat!
Idag tänkte jag väcka åsikter för det är en sak jag är fruktansvärt STÖRD på.
Som ni kanske vet så är vi Finländare riktigt dåliga på small talk!
Ler nån obekant åt oss i tåget och försöker börja en konversation tar vi snabbt fram telefonen och verkar så BUSY som möjligt... och i tankarna snurrar det runt: den där människan kan inte ha alla hemma..
Nu är ju inte alla såhär då men tyvärr är vi en befolkning som är väldigt inåtvända..
Något som stör mig mycket är när man vänligt frågar någon HUR det ÄR men inte kan få ett "hur är det själv då" tillbaka.
Det är konstigt hur människor är "it´s all about me"!!
Jag menar det är inte så svårt att fråga: allt väl med dig me?
Den första frågan jag oftast frågar någon är hur det är, för att jag genuint är intresserad.
Det som dock allt som oftast förvånar mig är att jag inte får något tillbaka..
Men sen igen så anser jag att man skall inte heller fråga HUR DET ÄR om man inte är beredd att höra på svaret.
Så kanske jag anlyserar detta färdigt och tar det som att folk tror jag börjar öppna mig om det frågar "hur det är" av mig ;)
Skämt osido!
Jag vet ju att jag inte kan dra alla under samma kam, och det gör jag absolut inte heller, men anser ändå det är lite oroväckande hur människorna i dagens läge är så jag-centrerade (hoppas det är ett ord, lät jävligt bra iaf =) ) och bryr sig shit i andra.
(och nu kan ju nån tänka samma om mig med :P )
(och nu kan ju nån tänka samma om mig med :P )
Kanske jag har fel, kanske inte, men detta är iaf något jag reagerat på!
Har reagerat på samma sak. Många gånger då jag ställt frågan hur är det och man inte får något hur är det själv då så funderar jag på ifall de är mycket fokuserade på sig själv eller inte bryr sig om hur jag har det, eller kanske de trivs så bra med att prata om sig själv så de helt enkelt glömmer bort att fråga och först när vägarna skiljs åt börjar de inse att de inte fick veta hur den andre har det....
SvaraRaderajepp just dedär mena jag.. att vad går det i huvudet hos de personer? jag förstår ju att man ibland glömmer o fråga hur är det själv då ,, men alltid?
RaderaTror nog att var och en har ansvar att berätta så mycket om sig själva som behövs. Ska man sitta och vänta tills nån frågar hur man mår så finns det nog en risk att man hamnar och vänta i evighet. Men om man berättar litet om sitt eget mående så brukar folk också öppna sig mera. :)
SvaraRaderaDet är mega störande! Endel frågar aldrig Å kommer säkert aldri å göra de heller :/
SvaraRaderaJag kan tyvärr vara lite disträ ibland och senare komma på att jag pratat mest om mig själv (då nån frågat nåt om mitt liv), men jag har inte frågat så mycket om den andra människans liv. Känner mig lite rutten efteråt, fast det inte berodde på ignorans eller nåt sånt, utan att jag ibland helt enkelt hade så mycket som snurrar i huvudet att jag inte riktigt fungerade socialt, eller hur man ska säga... :P
SvaraRaderaMen jo, nog är det störande med människor som verkligen bryr sig skit om hur andra har det, hoppas verkligen inte att nån annan uppfattar mig som en sån människa, för jag är verkligen inte sådan, tvärtom är jag nästan för empatisk ibland, fast jag kanske inte alltid visar det så mycket utåt..