Händelseförloppet!

Kl: 11 då mamma slutat prata med pappa undrade hon var hundarna var. Efter en stunds sökande såg hon att Wäinö hade ramlat igenom isen och kämppade för hela sitt liv att komma upp. De här va typ 150 meter från stranden. Mamma bara rusa och genom att rulla på isen kom hon fram till wäinö, men då trilla oxå hon i . På någo sätt fick hon ändå wäinö uppskuffade och sej själv dragen upp ur isen. Då ansåg hon att hon inte kommer att få Woltti ur isen( han hade oxå trillat i men hade sluppit själv upp men stod nu bara breve hålet utan att röra på sej). Hon måste alltså lämna han dit eftersom hon själv var så frusen och bara skakade. Men då hon kom till stranden o hörde hur woltti började yla kunde hon inte låta hunden dö utan bestämde sej med alla sian våta kläder att fara i pånytt. Hon tod med sej ett bord för att få en större yta att ligga på. Efter att hon nått Woltti sprack isen och hon for igenom med både bordet och hunden. På något sätt slapp hon ändå upp därifrån och släpade sig in. Då va klockan ca 12.00. Inne hade hon fått så mycket batterie på att hon låg och kramade det och fick på det sättet värmen ens lite upp. Hon sa åt mej att skulle hon i vattnet lite också ha lossa greppe på medvetande skulle hon ha fari. Men hon kunde inte lämna oss.

Då hon lite hade värmt sej fick hon av sej kläderna och inlidat sej i mattan. I något skede hade hon råkar se på sina tår som var helt blåa och förstått att hon måste få dom i liv. Med sista krafterna hade hon fåt lite vatten värmt så att tårna fick tillbaka sin färg.

Då pappa kom imot henne hade hon alltså legat med hypotermi i över 2 timmar, ensam. och skrivit på hjälp. Men ingen hade hört. Pappa tog henne snabbt i bilen och ringde mej att jag skulle ringa hälsocentralen att de är på väg...

Fortsätter om en stund.